Happy Holi och bye-bye Jiri!
Holifestivalen är en av Nepals största (och roligaste!), den firas ungefär som vårt valborg för att välkomna våren. Det gäller att vara kvick, för på Holi är det fritt fram för alla, oavsett social ställning i form av kast (som tyvärr fortfarande praktiseras på vissa ställen i Nepal även fast det är förbjudet enligt lag) att kasta vattenballonger och rödfärgat vatten på vem som helst! Förutom Holi firas det mer än 100 dagar om året i Nepal, så vi kommer att hinna vara med under en hel del festivaler, bland annat det nepalesiska nyåret också! Men mer om det sen!
 
Vyn från vårt rum i Jiri var inte dålig! Det var toppar och dalar och ett ställa att ta sitt morgonkaffe oavsett väder.
 
...dock ska det bli skönt att slippa spendera tiden i sin sovsäck på grund av kylan uppe i bergen!
 
Så här gick pluggandet till i Jiri för det mesta, nedgrävd under alldeles för många lager!
 
Vi är faktiskt förvånade över att ingen av oss blev förkylda...!
 
 
Vi firade Holi tillsammans med gänget på KU-centret i Jiri, dagen började med att de överraskade oss med en färgattack på morgonen. De sprang in i vårt rum och kastade röd och gul färg på oss, och gnuggade in det på kinderna, pannan och i håret! Så det blev ett abrupt uppvaknande. Resten av förmiddagen spenderades med att jaga varandra runt huset med hinkar med rödfärgat vatten, vattenballonger och vattenpistoler. Det var kallt, eftersom man blev dyngblöt efter max fem minuter, men härligt. 
 
Så här firade vi Holi, färgfestivalen, med våra vänner och lille hundvalpen Haru på KU-centret i Jiri!
 
Förutom Holi så har vi också på något vänster lyckats göra klart intervjuerna i Jiri, så idag haer vi rest tillbaka till Kathmandu för att titta in en snabbis på Kathmandu University, träffa vår kontaktperson där och fixa lite praktiska saker innan vi drar vidare till nästa ställe där vi ska göra den andra halvan av intervjuerna. Och om du undrar, jag vi åkte alltså samma väg som vi kom, på dödsvägen med dödsbussen (!) MEN den här gånger var det konstigt nog inte ens i närheten så jobbigt som första gången. Vi tror att det kanske är för att vi var förebredda den här gången, och att vi slapp fastna i en kö i fyra timmar så att resan tog totalt under 7 timmar istället för 11. Kan vara därför...  
 
Dessutom åkte vi i en så kallad "micro", som mer liknar en jeep än en buss. Ett varningens ord dock om man ska åka micro, tydligen sitter nepaleserna 4 pers på en rad gjord för 3, haha! Så boka fyra platser om man vill ha en rad för sig själv. Så gjorde vi tack vare vår tolk, annars hade det blivit extremt obekvämt. 
 
Vi bjöd ju på svensk mat, så då blev vi självklart tillbakabjudna på den klassiska nepalesiska nationalrätten "dahl baht", ris och linser!
 
Dahl bath äts traditionellt med höger hand, men det tar emot första gången, haha!
 
En annan typisk nepalesisk rätt är "mo-mo", eller dumplings. Vi fick hemmagjorda på KU-centret!
 
Men iallafall, nu är vi tillbaka i Kathmandu. Det var lite ledsamt att säga hejdå till alla nya vänner, på KU-centret, lille hundvalpen Haru, och vår husmor Lakshmi. Vi hann i alla fall äta en ordentlig middag med dom alla innan vi åkte, och vi har delat kontaktuppgifter så vi ska få följa Haru när han växer upp! Han ska tydligen bli typ lika stor som en Båtsman-hund, haha!  

Avslutar inlägget med en bild på det som har blivit vårt nya standard-mode, raggsockor och flipflops! Summerar våra första två veckor i Nepal rätt bra.